Dom sneaste dagarna har jag käntmig riktigt ensam. Vet inte varför jag känner mig  så tror nog att det är att mina vänner tröttnar eller något. Men ibland tror man att man ska kunna behålla ens vänner för alltid men tyvärr så trötnar man oftast på varandra. Som t.exom har en pojkvän (i vår ålder och lite äldre) så gör man slut oftast pga att man tröttnat eller inte har känslor för den längre.

 

Varjedag ligger man och tänker att morgondagen ska bli bättre och alla kommer vilja vara med dig. Men när du väll kommer till skolan är du som luft. DOm märker dig först men sen är du luft igen.Känner mig såhär varjedag sen jag började i 7:an. Men efter skolan så kan dom vara med mig men inte i skola.Så känner lite att dom typ skämd över mig i skolan men inte efter. Men brukar vara lite med killarna så då slipper jag allt tjejdrama och skitsnack. Så det är bra att ha kilkompisar. Men känner att ingen förstår mig ingen vet hur jag mår igentligen, ingen vet hur jag är. Ingen vet när och hur jag blir sårad.